Magnus Jonsson har rest jorden runt – och hittat inspiration till både böckerna och eleverna

Han debuterade som författare 2016 med Mannen som lekte med dockor som blev början till den hyllade Hatet-trilogin. Nu är Magnus Jonsson aktuell med Människohandlarna, den andra delen i sin nya spänningsromanserie Anarkisten.

För Magnus var författandet en idé som tog sitt avstamp i ett stort intresse för skrivande. Som tidigare skribent med flera utgivna artiklar och reportage i dagstidningar, i samband med sin fotografering, fick han snart en tanke om att sammanställa något längre.

Var och hur övergick en dröm som författare till verklighet?

– Det kan väl inte vara så svårt att överföra det här till ett lite längre projekt. En och en halv sida kan väl bli 400 sidor?

Det visade sig snabbt att skriva en bok var lättare sagt än gjort. Arbetet med den första boken Mörkt paradis tog tid, men under skrivandets gång samlade han lärdomar och kanske viktigt av allt – han förlorade aldrig tron på sig själv. Och den tron var kanske också anledningen till att Magnus skrev klart inte bara en, utan två böcker innan han skickade första manuset till förlaget.

Foto: Gabriel Liljevall

Utöver sina erfarenheter som lärare och författare har Magnus även arbetat som fotograf, en sysselsättning som likaså faller inom den kreativa falangen. Han har i mångt och mycket täckt både det muntliga, skriftliga och visuella, och besitter minst sagt en bredd av kompetenser.

Vilken betydelse har din lärarroll, men kanske framför allt dina egna erfarenheter och internationella närvaro, när det kommer till ditt skrivande?

– Nu när man har hållit på ett tag kan man kosta på sig och finputsa genom att göra det roligare för eleverna. Det är nästan det viktigaste tycker jag.

Magnus menar på att det kan vara både roligt och seriöst samtidigt och varierar sin undervisning genom att ta in berättelser, bilder och videoklipp från sina egna resor. Samtidigt måste det finnas en balansgång mellan vad som är roligt och vad som är rent faktamässigt.

– Den typen av resor jag gör är sällan på badstranden utan snarare vandringar genom djungeln, åka till en öde ö där det finns rester av fort från kryddkrigen på 1660-talet, eller besöka Maya-tempel och Aztek-tempel.

Periodvis jobbar Magnus nästan dubbla heltidsjobb. Han beskriver balansgången som en utmaning och att all tillgänglig tid måste utnyttjas för att båda ska hinnas med.

Berätta lite om ditt jobb som lärare och hur du balanserar dagligt arbete med skrivande.

– Jag måste ju hoppa in och börja skriva direkt, samma minut som jag sätter mig i något enskilt rum på skolan.

Det blir även mycket helg- och kvällsskrivande för att hinna med, och det händer att Magnus tar tjänstledigt för att fokusera helhjärtat på författandet.

Trots att tiden är begränsad ligger jobbet som lärare honom varmt om hjärtat. Att kunna vara lärare till 100% blir en viktig del i att knyta an till eleverna och få en värdefull kontakt. Det blir en form av utbyte som ger mer än vad det tar.

– Det är konstigt nog en avkopplande balans mot att sitta ensam och skriva, det är hundra procent motsatsen.

Det blir nästan en komisk kontrast mellan de två världarna Magnus vistas i, men han menar på att de kompletterar varandra väldigt bra. Två ytterligheter i varsin ände.

Du är aktuell med "Människohandlarna", Anarkisten-seriens andra del, som skildrar ett skrämmande möte med människohandelns hänsynslösa värld. Vad var inspirationen bakom romanen?

Foto: Gabriel Liljevall

– Hela serien bygger på huvudpersonen Linn Ståhl. Hennes bakgrund är ju väldigt lik min bakgrund, så det är det första som har inspirerat.

I Människohandlarna vill Magnus få in fler av sina egna erfarenheter och bygga på sådant han kan mycket om. Just därför vävs det in mycket om både musik och hemorten Södermalm, men även om hans resande.

Människohandlarna tar dessutom en global ansats vilket till stor del beror på bokens stora tema – människohandel.

– Det kräver ju, tragiskt nog, att folk tas och smugglas och säljs från andra länder.

Magnus poängterar att människohandel bedrivs på många håll och kanter, men valde i fallet för Människohandlarna att fokusera på Burma och Nigeria, två länder han har koll på och där människohandel är högst aktuellt idag. I Människohandlarna får vi återigen möta Black Axe- det kriminella nätverket som fortfarande existerar och bedriver människohandel över landsgränserna.

För Magnus är det viktigt att förmedla de omständigheter människor i utsatta områden lever under, för att lyfta röster som annars inte hörs och uppmärksamma läsare på den människohandel som faktiskt existerar idag.

– Ju fler kanaler man kan nå ut genom med det här viktiga ämnet desto bättre.

Har du några tips till lärare som själv lockas av att skriva mer?

– Första tipset till någon som vill skriva är att man måste komma på varför man skriver.

Magnus menar på att det är viktigt att behålla fokus på boken och inte låta sig avskräckas av eventuella hinder under processen. Att hitta ett syfte och inte minst svaret på frågan; vad är det som gör min bok unik?

Om Människohandlarna

I Burma arbetar två unga flickor på ett yogaretreat i hopp om att skapa sig en bättre framtid. Istället hamnar de i klorna på människohandlare, och snart dras Linn Ståhl in i en hetsig jakt över landsgränserna på dem och deras förövare.

Samtidigt är Linn fast besluten att sätta dit det kriminella nätverket Black Axe – och när kriminalinspektörerna Erik Svensson och Beatrice Myrberg motvilligt släpper in henne i utredningen, visar sig trådarna till traffickinghärvan och Black Axe leda åt samma håll.

Men när flera traffickingoffer hittas döda måste Linn ta ställning: vågar hon lita på polisen eller måste hon gå sin egen väg för att hitta flickorna, innan det är för sent?