Kerstin Almegård ny ordförande för Svenska PEN

Kerstin Almegård, förläggare för sakprosa på Albert Bonniers Förlag har arbetat i förlagsvärlden i över 20 år. Hon har varit engagerad i Svenska PEN sedan 2012 då hon deltog i kvinnokommitténs arbete. Kerstin valdes in i styrelsen som sekreterare 2014 och har det senaste året varit vice ordförande. Nu tar hon över ordförandeposten.

Du tar över ordförandeposten i Svenska PEN, hur känns det?

Det känns stort! Och det är inte det enklaste uppdraget i världen – yttrandefrihetsfrågor är inte svartvita utan komplexa och behöver oftast resoneras kring på ett nyanserat sätt med många gråskalor. Det blir en utmaning i det polariserade debattklimat som vi har idag.

Du har lång erfarenhet i bokbranschen, vad tar du med dig till ordförandeposten?

Jag tar med mig att jag kan den svenska kultur- och litteraturvärlden och att jag har ett stort nätverk av kloka och kunniga människor runt omkring mig. Jag har dessutom en praktisk erfarenhet av många av de problem som diskuteras idag, som att författare självcensurerar på grund av hot och hat, eller fackgranskning och förlagens ansvar, eller hur vi arbetar med känsligt innehåll i böcker.

Hur arbetar Svenska PEN för att försvara yttrandefriheten?

På många parallella plan – vi har en operativ styrelse som består av ett antal kommittéer som tacklar olika yttrandefrihetsområden. Vi är också del av ett internationellt nätverk, PEN International har sitt sekretariat i London, som knyter samman ca 150 PEN-centra i över 100 länder. I Svenska PEN finns Fängslade författares kommitté, som arbetar för hotade och fängslade författare i andra länder och som har tät kontakt med sekretariatet i London. Det finns också en språkkommitté som fokuserar på minoritetsspråk och hotade språk – som kurdiska eller de olika samiska språken exempelvis.

Var kan man ta del av Svenska PENs arbete?

Vi har en programkommitté, som anordnar publika evenemang här hemma för att diskutera yttrandefrihetsfrågor ute bland allmänheten. Vi driver också en podd, Yttrandefrihetspodden, som diskuterar ämnet ur olika vinklar, gärna med samtids- och nyhetsfokus, och vi har en nättidskrift, PEN/Opp, som publicerar texter av författare och skribenter som kanske inte får publiceras i sina hemländer. Vi opinionsbildar, skriver debattartiklar och uttalar oss på andra sätt i media. Vi har en priskommitté som samordnar de priser som vi delar ut varje år. Dessutom har vi en finansieringskommitté som arbetar med den ständiga frågan hur vi ska finansiera vår verksamhet.

Som sagt, vi angriper hoten mot yttrandefriheten på flera fronter samtidigt!

Vad fokuserar ni på just nu?

Förra året låg fokus nästan helt och hållet på den internationella PEN-kongressen, som vi var värdland för. Nu behöver vi kavla upp ärmarna och fokusera på kärnfrågorna. Förut låg vårt fokus mer på länder längre bort men nu ser vi att yttrandefrihetsfrågorna har flyttat ”hem”, innanför våra egna gränser. Så det blir ett större Sverigefokus nu. Dessutom ska 2023 bli medlemmarnas år. Vi vill engagera våra medlemmar mer och även se över om vi kan utöka medlemskriterierna så att fler människor kan stötta Svenska PEN.

Och utanför Sverige?

Vi ser att det sveper en våg över världen nu med ”banned books” – att litteratur förbjuds i fler och fler länder. Det kan handla om barnböcker med HBTQi-teman i Ungern eller böcker med teman som rasism eller sexism som förbjuds på skolbibliotek i USA. Jag träffade häromveckan ALMA-pristagaren Laurie Halse Anderson, som berättade för mig om situationen i USA just nu och hur fort den negativa utvecklingen går där. Detta är något som vi bevakar noga.