– Trendrapporter bekräftar mest det man redan känt. Jag letar efter det nya. Nya idéer, nya visuella uttryck och nya sätt att göra illustrerade böcker på.

Det visuella är viktigt för Eva. Så viktigt att om hon inte får inre bilder när hon läser ett manus, då blir det förmodligen ingen bok.

– Att jag kan se boken framför mig är en av de faktorer som gör att jag säger ja till ett manus. När jag presenterar boken på utgivningsmötet VET jag hur den ska se ut.Sedan måste manuset också göra mig nyfiken på mer. Manuset kan få skava, men det måste väcka känslor.

Det stod mellan Konstfack och Journalistlinjen när Eva Kruk valde yrkesbana. Bilden eller ordet. Det blev ordet. När väl examen var avklarad smög sig bilden och formen ändå in och hon arbetade med tidningsdesign och som AD i åtta år.

– Men sen längtade jag tillbaka till ordet.

Det var då hon sökte sig till förlagsbranschen, hamnade på Natur & Kultur och arbetade där med illustrerad facklitteratur tills hon kom till Bonnier Fakta som redaktör 2012. Efter några år blev hon förläggare.

Var det ett stort steg?

– Både ja och nej. När jag var på Natur & Kultur ingick uppgifter som här på Bonnierförlagen landar hos förläggaren, så det var helt ärligt lite av ett steg tillbaka att börja jobba här som redaktör. Så jag var sugen på mer ansvar. Jag gillar också att vara med från början och att vara den som initierar en idé.

Eva Kruk oroar sig inte för fackbokens framtid:

– Rätt sorts böcker kommer bestå. Jag tror vi kan ta mer betalt.

Den illustrerade fackboken är inte längre en dussinprodukt. När det mesta går att googla fram måste boken ha något unikt, presentera något nytt och tilltala sinnena.

– Fördelen med en fysisk bok gentemot en digital bok är så klart den taktila känslan. Den ska kännas skön att hålla i och gärna överraska visuellt. Ibland slår man nästan knut på sig själv för att hitta nya innovativa lösningar men jag är väldigt nöjd med hur vi till slut valde att göra med den här boken.

Eva tar fram och visar boken Eld rök grönt där skyddsomslaget går att ta av och veckla ut och där insidan är en färgglad affisch.

Var det detta du såg framför dig när du satt och läste manuset?

Eva skrattar till: – Nej, jag har förstås inte allt klart för mig. Jag vet om en bok ska vara stor eller liten, knubbig och så. Den här idén kom rätt sent i processen.

Att få ihop en bra arbetsgrupp kring en produktion är A och O enligt Eva.

– Jag har jobbat ett tag, har ett stort nätverk, vet hur folk jobbar och vem som jobbar bra med vem. Men jag tar gärna in någon ny person för att bryta upp det bekväma och invanda. Ibland är alla i en arbetsgrupp nya för varandra och då får man förhålla sig till det. Att sätta ihop rätt arbetsgrupp är något jag gärna lägger mycket tid på.

Annat är det med alla administrativa uppgifter som hon som förläggare också har.

– Sånt skulle jag helst slippa … Så att jag fick hålla på med mina böcker!